Jag fick denna underbar påminnelse av en kär vän, att vi lurar oss när vi tror att vi måste någonstans i livet. Det var just det jag behövde påminna mig och landa i igen. Att det är en dans, en musik och målet i dansen eller musiken är ju inte att komma så fort som möjligt till slutet, utan uppleva den i varenda rörelse, njuta av den, följa den för fullt med all sin närvaro och uppmärksamhet.

Hur ser din dans ut? Vilken not spelar du i livets symfoni?
Kommentera gärna!