Category: Uncategorized

How do I create an experience of the world that is more connected, that is more loving?

That’s the kind of questions that we need to ask ourselves when we wonder how to touch more people to change their behaviors. And just do that! In the small, intimate sphere and in the larger public sphere, in our work.

Changes of behaviors that really help manifesting the change serving Life need to be rooted in a change of beliefs systems.
Getting experiences that reconnect us to our love, to others, to life is what fosters change in beliefs systems.

It’s never about persuasion, coming with enough logical, rational, scientific evidences. We replace the old paradigm by practicing, offering a taste of the new one. That’s how the necessary shift can occur.

I’m happy to share this interview from Charles Eisenstein who have been a deep inspiration source for me these past years for what is possible and that following my heart is the only thing that makes sense!

View this post on Instagram

Participation depends on there being something to participate in that's bigger than ourselves. Full Future Thinkers interview: https://youtu.be/bIMNJA6Mlpg #CharlesEisenstein #ClimateChange #Interbeing #Authors #Philosophy #Community #FutureThinkers

A post shared by Friends of Charles Eisenstein (@charles_eisenstein) on Mar 7, 2019 at 10:12am PST

So what are your ways to create more connectedness?

I know the power of being connected to my vision so I regularly review what are my longings and what I invite more of in my life.

And what I got confronted again was my relationship to the highs and lows – fearing and rejecting the lows and still knowing that the life I really long for allows me to enjoy resting, not doing, breathe out and let my tank be refilled

So after two days resting and wondering what would I do if I felt right now sparkling energy, I came up with a new picture, centered on the rhythms of my energies, where I just surf the wave without judgement, doing what the high energy makes possible, invite my peace to rest and receive what I need in the low of the wave.

From that place, what I dream to do and live is so much more accessible. My creativity wakes up and my confidence in next wave to come grows

Do you feel at ease with the pace of life around you? Or are you struggling to keep up and push yourself to deliver answers and results more quickly? Do you know what your true pace is and how does it influence your ability to be in flow and at ease in your life?

Made wrong during childhood 

One strong memory I have from preschool time, as a 4 year old, is sitting alone in the classroom while the other kids are playing outside. I’m punished because I haven’t finished my eggshells collage. My schoolteacher made clear to me: I’m too slow and should train to catch up.

The feeling of inadequacy grew through the years, with anguish and difficulties to perform as asked during each first term of each grade to bloom later in the second half of the year.

Later, during my mechanical Ms.Sc studies, I remember a meeting to start a project with a car museum manager. My mentor teacher lectured me after the meeting for not having taken the chance to ask more questions- meaning that I missed the opportunity to do so. From my side, I had been absorbing all the new information I was given and couldn’t reach in the moment the point where I could discern what kind of other information would be necessary.

So I tried to adapt and integrated that I should be able to deliver more quickly. Went along in life pushing myself to perform, often feeling highly stressed and inadequate doing so.

The courage of the Snail!

During my training as a lifecoach, we talked about courage and should chose an animal as a symbol for our courage. I first couldn’t come up with anything, but our coach would let this be my answer. So after some long seconds in discomfort , I burst out: 

“It can’t possibly be a snail! It’s so smal and fragile, anyone might crush it anytime”

While saying this I realised that it required courage to be this little slow snail, amongst all the fast moving people. This metaphor helped me to connect to some of my aspects, own them, understanding more the gifts in them.

Getting at ease with my way of being 

This journey led me to explore the implications of introversion and reading about it could see more clearly that my slow response in new encounters and situations is my natural way that goes hand in hand with my love to go deeper into things.

How easy is it for you to go through life at just your pace? What are the challenges for you? What do you witness in your life when you allow yourself to follow your pace?

Please feel free to write your reflections here.

Live a good life!

We are all so much more complex then we are often willing to show. And there are aspects of life we haven’t learn to value, because it was either made wrong or overviewed when we grew up.

For instance, I’m grown upp in a family where art wasn’t something serious – that it won’t bring food on the family table. I never felt made wrong for my drawings but it wasn’t encouraged either. On the other hand, learning to read, write, mathematics and science were skills that were rewarded both at school and at home.

So I chose the mechanical engineering path and was proud and happy with that for a while. But that wasn’t all of me.

Some years ago, I reconnected with my love for drawing with at therapist. She made me discover a way to connect  with my inner world, reach to parts of me that I otherwise found difficult to get in touch with. A wonderful way of expression.

What are you ways of expression? What do you hide in your closet, keep for yourself when you’re on your own, no one seeing or listening? What juicy ingredient of you are you dismissing because you don’t believe it’s enough valuable to be seen? Or that you feel cannot be part of what you bring to the world because you haven’t had role-models for this in your life?

I’m curious to hear what you connect to with these questions. Feel free to leave a comment here!

Liv a living life!

In this short video, I share my re-commitment to blogg again as I experienced a feeling of expansion and freedom when thinking about blogging, seeing a vast sea and blue sky, a wide horizon with a feeling of ease and harmony.

I also share my invitation to people, entrepreneurs, women to get more in touch with their passion and be inspired to manifest it into the world, through my Lifecoaching.

I tell about my re-discover of my need to talk and share about my passion to get in touch with it, and that blogging in my way, with video is one of the steps to more of my gifts expressed in the world.

Enjoy watching and get inspired.

What is your next step?

Please comment and contact me with your insights and questions!

Have a vibrant living life!

Så svarade jag när jag var på en Lifecoach nätverkdag på Stransdska i Göteborg, om hur det är med mig. Så mycket förtvivlan och frustration över att jag känner att jag inte kommer vidare, coachar så mycket mindre än jag hade tänkt mig till den grad att jag tvivlar på om det kommer någonsin vara en del av det jag bjuder till världen.
Samtidigt känner jag också mig mer levande än någonsin men kämpar med en stor vilsenhet känsla.

Tema för coachingdagen var Transformation, att ta ett kvantum språng i sin utveckling. Så vi utforskade faktorerna som leder till Transformation i någons liv och utmaningarna som hindrar att ta steget. Och där hajade jag till: ”det känns svajigt och okänt i det nya tillståndet, i det nya perspektivet. Det känns som om vi tappat kontrollen. Ja det kändes att det talade just till mig.

Och om jag tycker själv som coach att det är jobbigt att vara i det okända är risken att jag begränsar mina klienter när de själva känner obehag när de tagit ett stort kliv i sin utveckling. De behöver inte ledas bort därifrån genom fokus på hur de skulle vilja ha det istället – utan behöver de uppmuntran och bekräftelse att det här är något viktigt som har hänt och få lov att utforska hur de kan hantera det nya okända läget.

I en visualisering för transformation, såg jag mig stiga uppför ett berg, komma upp på toppen med klarblå himmel där det skulle finnas en port eller en dörr – För mig fanns ingen dörr – Det var fullt öppet. Ren potential. Jag lämnade bakom mig min sköldpaddaskal – symbol för perfektionismen som har skyddat mig så länge – och jag skulle gå in i en okänd stödjande miljö för att hämta ett budskap. Det kändes mörkt och otydligt och till slut fick jag se ett par händer som räckte mig en svart liten moln utan konsistens.

Efter en coachingsession för att komma fram till budskapets innebörd kom jag till insikten att jag hade redan gjort det svåraste: allt var ju öppet på bergets topp, jag hade bestigit det, och det fanns ju ingen dörr där att öppna – och den där svarta dimman var bara rökridåer, något utan konsistens som kan blåsas bort genom att vädra. Något likt trollet som inte tål ljuset. Men vad betyder det i praktiken för mig? Hurdå hade jag gjort det svåraste?

Apropå framgång

Vid dagens avslutning pratade jag med Thomas om insikten att jag känner mig obekvämt och svajigt i det okända. Att jag kände mig visserligen mycket levande numera men också hur mycket jag kämpar med känslan att inte ha nått någonstans: min verksamhet, min Coaching är inte igång som jag vill – jag har ju ingen framgång att visa andra och det hindrar mig att gå ut för fullt och bjuda andra på livstransformationsresan. ” Vad har jag att ge dem? ” Vilsenhet, osäker framtid? Vad är värdet i det?

Där ertappar jag mig att definiera Framgång enligt det gamla sättet, det vill säga det sättet som den dominerande kulturen definierar framgång. Definitionen som jag vuxit upp med: en blomstrande ”säker” ekonomi: denna jag avslöjade för 8-10 år sedan när jag hade nåt dit – bra inkomster med fast anställning, familj, barn, hus… Men med all detta infann sig meningslöshet och depression. Jag mådde så illa utan att kunna förstå hur det kunde komma sig då jag hade ju det så välställt…

Så det som gör det svårt för mig är tanken att mitt liv borde se annorlunda ut. ” Se! Jag gör ju närmast ingenting för att utveckla min verksamhet! ”. Jag håller på visserligen men mycket inre arbete som tar mycket energi, jag lär mig nya metoder och verktyg som bidrar till vårt helande för tar hand om alla våra sår eller trauma, bättre sätt att kommunicera och utvecklas i stödjande grupper och gemenskaper.

Men det känns ju så ofta värre än någonsin. Mina skuggor, ”värsta” sidor, ohälsosamma beteende i relationer, svagheter uttrycker sig starkt. Jag vet att det behöver komma fram i ljuset så att jag ska kunna ta ställning till det och hitta vägar till nya mer Livsfrämjande beteenden. Så ja, jag håller ju på att utveckla mitt främsta verktyg – mig själv!

Under dagen kom jag också i kontakt med att mitt egentliga mål handlar inte om att säkra min ekonomi utan att känna mig fullt levande, autentiskt, med alla mina sidor integrerade, vibrerande av livet.

Avslöja illusionen av kontroll

Det jag upplever som mycket utmanande är känslan av att tappa kontrollen och att fortfarande inte veta om det jag gör kommer att bära med mig ekonomiskt.
På en nivå, så vet jag ju att kontroll är en illusion. Det är inte för att jag idag har en anställning med bra inkomst att allting inte kan vända från ena dag till den andrea genom en stor omorganisation.
Vårt ego vill ta det säkra före det osäkra och göra som den alltid har gjort eftersom vi har överlevt hittills på det här sättet. Då är ju det gamla sättet ett säkert kort för att överleva. Det är egots roll att försäkra överlevnaden. Men leva fullt ut, utvecklas det är en annan fråga.

Skatten i dimman

Så vägen till ett fullt levande liv går genom avslöjandet av falsk trygghet och illusion av kontroll. Det får mig att se med nytt ljus på all vilsenhet som jag upplever i omgångar – dessa stunder där allt ifrågasätts, ingen lust eller möjlighet att vilja backa bandet och ingen aning på hur vägen framåt artar sig. Det är ju ett positivt tecken ! Jag befinner mig i en ny okänd plats både inom mig själv och i mitt liv där inga av mina tidigare kartor kan guida mig längre.

Jag har tagit ett kliv i min utveckling, jag är pånyttfödd.

Allt är precis som det ska. Med obekvämhet i det okända. Dags att skapa nya referenser, modeller för att leva i samklang med det uppgraderade jaget…
Och ja, jag vet att detta ett mångstegsraket. Utvecklingstrappan egentligen är oändlig, så länge det finns något livsenergi i en. Men efter varje kliv uppdagars sig nya landskap. Lite mer ljus kommer in och gör stor skillnad. Jag sa ju jag kände mig mer levande än någonsin och det är ju mitt grundläggande mål : att känna mig sann och fullt levande. jag är ju på rätt spår! Vad behöver jag egentligen veta mer!?

Så ja, skatten är att gå genom dessa obekväma, ibland skrämmande faser för att uppleva själv hur jag växer, överlever och mer och mer lever fullt ut. Se vad som hjälpt mig på vägen: inspirerande människor som själva gick igenom det, som gratulerar och stödjer genom att avslöja rädslornas inkonsistensen och sår fröat till insikter om att det här är livet.

Var befinner du dig? Kommentera gärna!
Lev väl!

Häromdagen hade jag ett möte med min community grupp och vi skulle prata om andlighetens plats i den. Hur vi såg på det, hur vi ville att det skulle se ut. Och jag upptäckte att jag hade mycket svårt att definiera vad jag menar med den andliga aspekten i mitt liv fast jag vet att det är klart viktigt för mig. Det är fortfarande ovant att prata om det. Det är ett ämne som är ju så olika för olika personer. För mig är det en personlig resa, ett begrepp i ständig utveckling. 

Det var störande att konstatera att det blev så svårt att kommunicera om något så viktigt för mig. 

Jag inser att det delvis beror på hur mycket jag vågar visa vad jag tror, berätta om sådant det inte råder konsensus om och som kan väcka stark motstånd. 

Den andra aspekten är att jag behöver förtydliga för mig själv vad andlighet egentligen innebär för mig för att kunna sedan formulera det för andra. 

Så när jag efteråt pratade med min nära vän kom jag fram till att min andliga utforskning och utveckling är det som är styrande i mitt liv. 

Det är längtan och drivkraften att vara mer mig själv, att vara i kontakt med alla aspekter – stora och små, min essens och de sårade delarna, visdom och vilsenhet. 

Det handlar om känna mig själv bättre och visa mig fullständigt så mycket jag bara törs. Våga ta risken att dömmas eller inte bli omtyckt. Ta chansen att leva fullständigt och utmana de befintliga levnadsnormerna. 

Andlighet är det som guidar min handlingar, hur jag vill möta andra och mig själv: mer och mer från ovillkorlig kärlek. Det är vad jag vill bidra med i denna världen: mera liv, mer harmoni. Det är mitt syfte med allt jag gör: Empowering Love / Deep connection / Unify – dessa ord som jag känner jag resonerar med och ger mening till vardagen när jag är i kontakt med deras innebörd. 

Enpowering Love är den villkorslösa kärleken som vet och lyfter fram varje individs storhet oavsett deras handlingar och livsvägar. Kärleken som hjälper alla att se sin potential och uttrycka den. 

Deep connection är den äkta kontakten både med mig själv, min sanning och med andra. Autentiska möte där vi ser varandra, berörs. Kontakt med helheten, livet och det som är större än oss. 

Unify är föreningen av alla våra aspekter. Acceptans av vår mörker och vårt ljus, det feminina och det maskulina inom oss, det intuitiva känslomässiga och det rationella. Det är att höra vad de olika aspekterna vill säga, för att mer medvetet hitta en 3:e väg som får två tillsynes motsatta aspekter i en själv att jubla och dra tillsammans åt samma håll. Det är integration istället för att försöka bli av med någon aspekt. 

Och i community-sammanhang, betyder det för mig att leva med andra som också utforskar medvetet denna inre resa. Människor som ger utrymme i sina liv för denna kontakt och utveckling – både i form av egen tid men som också vill utforska det tillsammans i olika former – stödcirklar, ceremonier, olika processer och metoder som hjälper oss att kommunicera, sluta fred med våra sår och leva mer fullt ut. 

Hur uttrycker det sig konkret?

I dagsläget, betyder det att jag väljer att ta hand om mitt inre och min energi först, innan jag försöker göra något annat under min dag. Det gör jag främst för att vara mer i kontakt med mig själv och den större intelligensen som uttrycker sig som min intuition. 

Jag väljer att ge mig stunder själv, i tystnad, gärna ute under bar himmel, i skogen, vid sjön, på en klippa, i trädgården. 

Jag praktiserar yoga och meditation. Jag frågar mig vad ”Empowering Love – Deep Connection – Unify” skulle göra i olika situationer när jag inte längre vet hur jag ska komma vidare. Jag öppnar för min intuition att nå mig. Jag övar att ta emot alla känslor hur än svara de kan ibland kännas att vara med. 

Jag går olika kurser och seminarier som ger mig nya verktyg och nya perspektiv för att möta livet och möta andra. 

Och du, vad är det som får lov att ge riktning i ditt liv?

Kommentera gärna och lev väl!

…att sätta sig och göra de sakerna jag bestämde var mina nästa steg för att utveckla min verksamhet och ge mina gåvor till världen? Så skriker en förtvivlad röst inom mig.

Senaste veckorna, hela marsmånaden och redan innan har varit mycket turbulenta och påfrestande tider för mig. Det pågår mycket, speciellt inombords men närmast inget i den utåtriktade verksamheten som ska bidra till mitt föda.

Från mitten av februari uppslukades min energi mer och mer av att ordna min flytt och sedan i att göra mig hemma i en ny lägenhet. Men det gav också ett bra tillfälle att sortera bort gamla brev, bilder, papper och ägodelar som inte längre ger mig så mycket och så vända blad på ett kapitel i livet. Det kändes gott att lätta på bördan av allt jag samlat på mig genom åren. Det var visserligen tidskrävande men drivkraften att rensa var stor. Att titta på alla dessa gamla saker väckte en hel del minnen och satt igång processer där jag blev ännu mer medveten om hämmande mönster som fortfarande präglar mitt liv. Detta arbete är långt ifrån klart!

Ja, det är en period där många stormiga känslor dyker upp i mötet med livet.

Under flyttperioden försämrades min mammas hälsotillstånd akut. Det ledde till många telefonsamtal för att stödja henne. Hon bor i Frankrike och jag här i Sverige. Jag fokuserade på att få igång samtalet med mina bröder och läkare och myndigheter för att bättre förstå situationen och vad var och en kunde göra.
Under dessa veckor mötte jag både rädslor för att inte ha en mamma längre. Men jag kom också i kontakt med min beslutsamhet och kraft för att reda ut det som pågick och förstå situationen och se vad går att göra.

När detta höll på att redas ut, flammade en infektion i min framtand som jag bröt i augusti i en cykelolycka. Mycket kraft som gick åt där, många rädslor, famlandet i att söka vägar för att rädda tanden på alternativa sätt utan att kunna veta om det kommer att räcka eller om jag utsätter min kropp till värre. Mycket trötthet och betungande bieffekter av penicillinbehandlingen.

Så i allt detta har jag inte förmått göra det jag hade bestämt mig för för att närma mig mina professionella mål. All trötthet och den till synes oändliga mängd nya och gamla oavslutade händelser som poppar upp i min väg till att bli mer av den jag verkligen är har stundtals lett mig till tvivlens avgrund, där jag inte längre alls tror att jag kommer att klara mig på sikt. Detta med den starka känslan att jag inte kommer att kunna välja det gamla sättet att jobba har öppnat för desperation.

I veckan när jag blev coachad, insåg jag att det var min sårbarhet som knackade hårdare och hårdare för att få finnas, att få synas.
Om jag fortsätter att vilja bara göra det positiva utan att visa mina utmaningar och det jag betraktar som svagheter, finns risken att jag aldrig kommer komma i flow och komma ut till världen med det jag önskar ge – denna Empowering Love – för att det stora, det vackra och det modiga är inte hela min sanning. Dessa ljuvliga framgångar och stunder föddes genom att möta mörka stunder, feghet och rädslor.

 

Och i min strävan i att leva mer autentiskt, vara mera av den jag verkligen är, vet jag att jag även behöver våga visa det som inte är så vacker och lätt.
Men mitt försvarssystem är kraftfull, och mina rädslor stora. Inte vill jag stå ännu en gång hjälplöst gråtande inför andra. Inte vill jag medge att det går så trögt att utveckla en verksamhet som både bidrar till en bättre värld och en egen försörjning.

Och ändå minns jag hur mycket hjälp och stöd att våga pröva mig fram jag fick när den kraftfulla och enastående Debbie Warrener bröt ihop och visade sina tvivel på sin förmåga att lotsa gruppen i utforskning av det inre ledarskapet vi behöver för att åstadkomma yttre förändring.
I stunden då hon log där och grät och starkt dömde sina kompetenser rördes jag djupt. Jag hade vitnat och upplevt hur hon mycket skickligt levererade kraftfulla insikter och hade skapat en trygg och mycket stödjande miljö för att utforska kulturens påverkan att hitta nya hälsosamma förhållningssätt.
Fast alla hennes uppenbara kvaliteter, här drabbades hon av tvivel om sin duglighet och sina förmågor att leda detta arbete. Detta fick mig att känna att hon var lika som människa jag själv var. Och om hon kunde leda och bidra till grupper så kraftfullt och ändå hysa så mycket självtvivel, så kunde jag också våga mig att komma ut med det som får mig att brinna utan att behöva vara en fläckfri övermänsklig figur.

Jag vet sedan ett tag tillbaka att den ända vägen som kommer att ge mig tillgång till min kraft och få den att lysa utåt är att integrera mina inre processer i det jag ger till andra. Och i denna fysiska världen kommer ljuset med en del skuggor.

Och det fortsätter att gå trögt! Några dagar till gick och texten har inte hittat sin slutliga form för att komma ut. Trötthet, förvirring, starka känslor där jag upplever att jag inte längre vet riktningen. Det är som mycket som pågår på insidan att det gamla sättet att vara, verka, leva tappar sin mening och jag fortfarande har ingen tydlig karta hur det nya sättet är.

Så jag väljer att publicera detta i en inte så fullkomligt bearbetat tillstånd för att bryta mönstret och låta det imperfekta bli det perfekta: bättre ett steg lite snett framåt än stagnation!

Kommentera gärna! Lev väl!

 

Nyfiken på Debbies arbete, läs mer på hennes hemsidan: http://www.innerleadershipouterchange.com/