Create experiences of connectedness

How do I create an experience of the world that is more connected, that is more loving?

That’s the kind of questions that we need to ask ourselves when we wonder how to touch more people to change their behaviors. And just do that! In the small, intimate sphere and in the larger public sphere, in our work.

Changes of behaviors that really help manifesting the change serving Life need to be rooted in a change of beliefs systems.
Getting experiences that reconnect us to our love, to others, to life is what fosters change in beliefs systems.

It’s never about persuasion, coming with enough logical, rational, scientific evidences. We replace the old paradigm by practicing, offering a taste of the new one. That’s how the necessary shift can occur.

I’m happy to share this interview from Charles Eisenstein who have been a deep inspiration source for me these past years for what is possible and that following my heart is the only thing that makes sense!

So what are your ways to create more connectedness?

Vision and Rhythms

I know the power of being connected to my vision so I regularly review what are my longings and what I invite more of in my life.

Still tired but inspired, I share with you…

And what I got confronted again was my relationship to the highs and lows – fearing and rejecting the lows and still knowing that the life I really long for allows me to enjoy resting, not doing, breathe out and let my tank be refilled

High and low energies integrated in the vision – Give and receive

So after two days resting and wondering what would I do if I felt right now sparkling energy, I came up with a new picture, centered on the rhythms of my energies, where I just surf the wave without judgement, doing what the high energy makes possible, invite my peace to rest and receive what I need in the low of the wave.

Following the waves of Life

From that place, what I dream to do and live is so much more accessible. My creativity wakes up and my confidence in next wave to come grows

Love what is – movement and stillness

Follow your own pace!

Do you feel at ease with the pace of life around you? Or are you struggling to keep up and push yourself to deliver answers and results more quickly? Do you know what your true pace is and how does it influence your ability to be in flow and at ease in your life?

Made wrong during childhood 

One strong memory I have from preschool time, as a 4 year old, is sitting alone in the classroom while the other kids are playing outside. I’m punished because I haven’t finished my eggshells collage. My schoolteacher made clear to me: I’m too slow and should train to catch up.

The feeling of inadequacy grew through the years, with anguish and difficulties to perform as asked during each first term of each grade to bloom later in the second half of the year.

Later, during my mechanical Ms.Sc studies, I remember a meeting to start a project with a car museum manager. My mentor teacher lectured me after the meeting for not having taken the chance to ask more questions- meaning that I missed the opportunity to do so. From my side, I had been absorbing all the new information I was given and couldn’t reach in the moment the point where I could discern what kind of other information would be necessary.

So I tried to adapt and integrated that I should be able to deliver more quickly. Went along in life pushing myself to perform, often feeling highly stressed and inadequate doing so.

The courage of the Snail!

Escargot003During my training as a lifecoach, we talked about courage and should chose an animal as a symbol for our courage. I first couldn’t come up with anything, but our coach would let this be my answer. So after some long seconds in discomfort , I burst out: 

“It can’t possibly be a snail! It’s so smal and fragile, anyone might crush it anytime”

While saying this I realised that it required courage to be this little slow snail, amongst all the fast moving people. This metaphor helped me to connect to some of my aspects, own them, understanding more the gifts in them.

Getting at ease with my way of being 

This journey led me to explore the implications of introversion and reading about it could see more clearly that my slow response in new encounters and situations is my natural way that goes hand in hand with my love to go deeper into things.


How easy is it for you to go through life at just your pace? What are the challenges for you? What do you witness in your life when you allow yourself to follow your pace?

Please feel free to write your reflections here.

Live a good life!

What treasures are you hiding?

We are all so much more complex then we are often willing to show. And there are aspects of life we haven’t learn to value, because it was either made wrong or overviewed when we grew up.

For instance, I’m grown upp in a family where art wasn’t something serious – that it won’t bring food on the family table. I never felt made wrong for my drawings but it wasn’t encouraged either. On the other hand, learning to read, write, mathematics and science were skills that were rewarded both at school and at home.

So I chose the mechanical engineering path and was proud and happy with that for a while. But that wasn’t all of me.

Some years ago, I reconnected with my love for drawing with at therapist. She made me discover a way to connect  with my inner world, reach to parts of me that I otherwise found difficult to get in touch with. A wonderful way of expression.

What are you ways of expression? What do you hide in your closet, keep for yourself when you’re on your own, no one seeing or listening? What juicy ingredient of you are you dismissing because you don’t believe it’s enough valuable to be seen? Or that you feel cannot be part of what you bring to the world because you haven’t had role-models for this in your life?

I’m curious to hear what you connect to with these questions. Feel free to leave a comment here!

Liv a living life!

How perfect do you need to be?

In this video, I share with you an insight I had recently about an idea that can stop us from showing up with our bright gifts.

We all bear a core wound that says that we are not good enough. From this belief, often unconscious, we look at our lives and feel that we have nothing valuable enough to offer, even on the subjects that we are passionate about and have learned and experienced a lot about. Our mind always finds so many examples of how we really don’t manage this skill in our own life. Therefore we ask ourselves “How can I possibly guide other people in this when I still have so many issues in my daily life with it.”

However, I realized that I have much knowledge about for instance emotions, their role, the need to allow ourselves to express them and emotions importance for real change to happen. Although I still want to improve my ability to feel safe and give myself permission to express my feelings freely, I experienced how much knowledge I already have that isn’t known by everyone who needs this knowledge and therefore is of great value to share.

New step – restart!

In this short video, I share my re-commitment to blogg again as I experienced a feeling of expansion and freedom when thinking about blogging, seeing a vast sea and blue sky, a wide horizon with a feeling of ease and harmony.

I also share my invitation to people, entrepreneurs, women to get more in touch with their passion and be inspired to manifest it into the world, through my Lifecoaching.

I tell about my re-discover of my need to talk and share about my passion to get in touch with it, and that blogging in my way, with video is one of the steps to more of my gifts expressed in the world.

Enjoy watching and get inspired.

What is your next step?

Please comment and contact me with your insights and questions!

Have a vibrant living life!

Men jag befinner mig ju ingenstans!

SÄ svarade jag nÀr jag var pÄ en Lifecoach nÀtverkdag pÄ Stransdska i Göteborg, om hur det Àr med mig. SÄ mycket förtvivlan och frustration över att jag kÀnner att jag inte kommer vidare, coachar sÄ mycket mindre Àn jag hade tÀnkt mig till den grad att jag tvivlar pÄ om det kommer nÄgonsin vara en del av det jag bjuder till vÀrlden.
Samtidigt kÀnner jag ocksÄ mig mer levande Àn nÄgonsin men kÀmpar med en stor vilsenhet kÀnsla.

Tema för coachingdagen var Transformation, att ta ett kvantum sprĂ„ng i sin utveckling. SĂ„ vi utforskade faktorerna som leder till Transformation i nĂ„gons liv och utmaningarna som hindrar att ta steget. Och dĂ€r hajade jag till: ”det kĂ€nns svajigt och okĂ€nt i det nya tillstĂ„ndet, i det nya perspektivet. Det kĂ€nns som om vi tappat kontrollen. Ja det kĂ€ndes att det talade just till mig.

Och om jag tycker sjĂ€lv som coach att det Ă€r jobbigt att vara i det okĂ€nda Ă€r risken att jag begrĂ€nsar mina klienter nĂ€r de sjĂ€lva kĂ€nner obehag nĂ€r de tagit ett stort kliv i sin utveckling. De behöver inte ledas bort dĂ€rifrĂ„n genom fokus pĂ„ hur de skulle vilja ha det istĂ€llet – utan behöver de uppmuntran och bekrĂ€ftelse att det hĂ€r Ă€r nĂ„got viktigt som har hĂ€nt och fĂ„ lov att utforska hur de kan hantera det nya okĂ€nda lĂ€get.

I en visualisering för transformation, sĂ„g jag mig stiga uppför ett berg, komma upp pĂ„ toppen med klarblĂ„ himmel dĂ€r det skulle finnas en port eller en dörr – För mig fanns ingen dörr – Det var fullt öppet. Ren potential. Jag lĂ€mnade bakom mig min sköldpaddaskal – symbol för perfektionismen som har skyddat mig sĂ„ lĂ€nge – och jag skulle gĂ„ in i en okĂ€nd stödjande miljö för att hĂ€mta ett budskap. Det kĂ€ndes mörkt och otydligt och till slut fick jag se ett par hĂ€nder som rĂ€ckte mig en svart liten moln utan konsistens.


Efter en coachingsession för att komma fram till budskapets innebörd kom jag till insikten att jag hade redan gjort det svĂ„raste: allt var ju öppet pĂ„ bergets topp, jag hade bestigit det, och det fanns ju ingen dörr dĂ€r att öppna – och den dĂ€r svarta dimman var bara rökridĂ„er, nĂ„got utan konsistens som kan blĂ„sas bort genom att vĂ€dra. NĂ„got likt trollet som inte tĂ„l ljuset. Men vad betyder det i praktiken för mig? HurdĂ„ hade jag gjort det svĂ„raste?

ApropÄ framgÄng

Vid dagens avslutning pratade jag med Thomas om insikten att jag kĂ€nner mig obekvĂ€mt och svajigt i det okĂ€nda. Att jag kĂ€nde mig visserligen mycket levande numera men ocksĂ„ hur mycket jag kĂ€mpar med kĂ€nslan att inte ha nĂ„tt nĂ„gonstans: min verksamhet, min Coaching Ă€r inte igĂ„ng som jag vill – jag har ju ingen framgĂ„ng att visa andra och det hindrar mig att gĂ„ ut för fullt och bjuda andra pĂ„ livstransformationsresan. ” Vad har jag att ge dem? ” Vilsenhet, osĂ€ker framtid? Vad Ă€r vĂ€rdet i det?

DĂ€r ertappar jag mig att definiera FramgĂ„ng enligt det gamla sĂ€ttet, det vill sĂ€ga det sĂ€ttet som den dominerande kulturen definierar framgĂ„ng. Definitionen som jag vuxit upp med: en blomstrande ”sĂ€ker” ekonomi: denna jag avslöjade för 8-10 Ă„r sedan nĂ€r jag hade nĂ„t dit – bra inkomster med fast anstĂ€llning, familj, barn, hus… Men med all detta infann sig meningslöshet och depression. Jag mĂ„dde sĂ„ illa utan att kunna förstĂ„ hur det kunde komma sig dĂ„ jag hade ju det sĂ„ vĂ€lstĂ€llt…

SĂ„ det som gör det svĂ„rt för mig Ă€r tanken att mitt liv borde se annorlunda ut. ” Se! Jag gör ju nĂ€rmast ingenting för att utveckla min verksamhet! ”. Jag hĂ„ller pĂ„ visserligen men mycket inre arbete som tar mycket energi, jag lĂ€r mig nya metoder och verktyg som bidrar till vĂ„rt helande för tar hand om alla vĂ„ra sĂ„r eller trauma, bĂ€ttre sĂ€tt att kommunicera och utvecklas i stödjande grupper och gemenskaper.

Men det kĂ€nns ju sĂ„ ofta vĂ€rre Ă€n nĂ„gonsin. Mina skuggor, ”vĂ€rsta” sidor, ohĂ€lsosamma beteende i relationer, svagheter uttrycker sig starkt. Jag vet att det behöver komma fram i ljuset sĂ„ att jag ska kunna ta stĂ€llning till det och hitta vĂ€gar till nya mer LivsfrĂ€mjande beteenden. SĂ„ ja, jag hĂ„ller ju pĂ„ att utveckla mitt frĂ€msta verktyg – mig sjĂ€lv!

Under dagen kom jag ocksÄ i kontakt med att mitt egentliga mÄl handlar inte om att sÀkra min ekonomi utan att kÀnna mig fullt levande, autentiskt, med alla mina sidor integrerade, vibrerande av livet.

Avslöja illusionen av kontroll

Det jag upplever som mycket utmanande Àr kÀnslan av att tappa kontrollen och att fortfarande inte veta om det jag gör kommer att bÀra med mig ekonomiskt.
PÄ en nivÄ, sÄ vet jag ju att kontroll Àr en illusion. Det Àr inte för att jag idag har en anstÀllning med bra inkomst att allting inte kan vÀnda frÄn ena dag till den andrea genom en stor omorganisation.
VÄrt ego vill ta det sÀkra före det osÀkra och göra som den alltid har gjort eftersom vi har överlevt hittills pÄ det hÀr sÀttet. DÄ Àr ju det gamla sÀttet ett sÀkert kort för att överleva. Det Àr egots roll att försÀkra överlevnaden. Men leva fullt ut, utvecklas det Àr en annan frÄga.

Skatten i dimman

SĂ„ vĂ€gen till ett fullt levande liv gĂ„r genom avslöjandet av falsk trygghet och illusion av kontroll. Det fĂ„r mig att se med nytt ljus pĂ„ all vilsenhet som jag upplever i omgĂ„ngar – dessa stunder dĂ€r allt ifrĂ„gasĂ€tts, ingen lust eller möjlighet att vilja backa bandet och ingen aning pĂ„ hur vĂ€gen framĂ„t artar sig. Det Ă€r ju ett positivt tecken ! Jag befinner mig i en ny okĂ€nd plats bĂ„de inom mig sjĂ€lv och i mitt liv dĂ€r inga av mina tidigare kartor kan guida mig lĂ€ngre.

Jag har tagit ett kliv i min utveckling, jag Àr pÄnyttfödd.

Allt Ă€r precis som det ska. Med obekvĂ€mhet i det okĂ€nda. Dags att skapa nya referenser, modeller för att leva i samklang med det uppgraderade jaget…
Och ja, jag vet att detta ett mÄngstegsraket. Utvecklingstrappan egentligen Àr oÀndlig, sÄ lÀnge det finns nÄgot livsenergi i en. Men efter varje kliv uppdagars sig nya landskap. Lite mer ljus kommer in och gör stor skillnad. Jag sa ju jag kÀnde mig mer levande Àn nÄgonsin och det Àr ju mitt grundlÀggande mÄl : att kÀnna mig sann och fullt levande. jag Àr ju pÄ rÀtt spÄr! Vad behöver jag egentligen veta mer!?

SÄ ja, skatten Àr att gÄ genom dessa obekvÀma, ibland skrÀmmande faser för att uppleva sjÀlv hur jag vÀxer, överlever och mer och mer lever fullt ut. Se vad som hjÀlpt mig pÄ vÀgen: inspirerande mÀnniskor som sjÀlva gick igenom det, som gratulerar och stödjer genom att avslöja rÀdslornas inkonsistensen och sÄr fröat till insikter om att det hÀr Àr livet.

Var befinner du dig? Kommentera gÀrna!
Lev vÀl!

Vad styr ditt liv?

HÀromdagen hade jag ett möte med min community grupp och vi skulle prata om andlighetens plats i den. Hur vi sÄg pÄ det, hur vi ville att det skulle se ut. Och jag upptÀckte att jag hade mycket svÄrt att definiera vad jag menar med den andliga aspekten i mitt liv fast jag vet att det Àr klart viktigt för mig. Det Àr fortfarande ovant att prata om det. Det Àr ett Àmne som Àr ju sÄ olika för olika personer. För mig Àr det en personlig resa, ett begrepp i stÀndig utveckling. 

Det var störande att konstatera att det blev sÄ svÄrt att kommunicera om nÄgot sÄ viktigt för mig. 

Jag inser att det delvis beror pÄ hur mycket jag vÄgar visa vad jag tror, berÀtta om sÄdant det inte rÄder konsensus om och som kan vÀcka stark motstÄnd. 

Den andra aspekten Àr att jag behöver förtydliga för mig sjÀlv vad andlighet egentligen innebÀr för mig för att kunna sedan formulera det för andra. 

SÄ nÀr jag efterÄt pratade med min nÀra vÀn kom jag fram till att min andliga utforskning och utveckling Àr det som Àr styrande i mitt liv. 


Det Ă€r lĂ€ngtan och drivkraften att vara mer mig sjĂ€lv, att vara i kontakt med alla aspekter – stora och smĂ„, min essens och de sĂ„rade delarna, visdom och vilsenhet. 

Det handlar om kÀnna mig sjÀlv bÀttre och visa mig fullstÀndigt sÄ mycket jag bara törs. VÄga ta risken att dömmas eller inte bli omtyckt. Ta chansen att leva fullstÀndigt och utmana de befintliga levnadsnormerna. 

Andlighet Ă€r det som guidar min handlingar, hur jag vill möta andra och mig sjĂ€lv: mer och mer frĂ„n ovillkorlig kĂ€rlek. Det Ă€r vad jag vill bidra med i denna vĂ€rlden: mera liv, mer harmoni. Det Ă€r mitt syfte med allt jag gör: Empowering Love / Deep connection / Unify – dessa ord som jag kĂ€nner jag resonerar med och ger mening till vardagen nĂ€r jag Ă€r i kontakt med deras innebörd. 

Enpowering Love Àr den villkorslösa kÀrleken som vet och lyfter fram varje individs storhet oavsett deras handlingar och livsvÀgar. KÀrleken som hjÀlper alla att se sin potential och uttrycka den. 

Deep connection Àr den Àkta kontakten bÄde med mig sjÀlv, min sanning och med andra. Autentiska möte dÀr vi ser varandra, berörs. Kontakt med helheten, livet och det som Àr större Àn oss. 

Unify Àr föreningen av alla vÄra aspekter. Acceptans av vÄr mörker och vÄrt ljus, det feminina och det maskulina inom oss, det intuitiva kÀnslomÀssiga och det rationella. Det Àr att höra vad de olika aspekterna vill sÀga, för att mer medvetet hitta en 3:e vÀg som fÄr tvÄ tillsynes motsatta aspekter i en sjÀlv att jubla och dra tillsammans Ät samma hÄll. Det Àr integration istÀllet för att försöka bli av med nÄgon aspekt. 

Och i community-sammanhang, betyder det för mig att leva med andra som ocksĂ„ utforskar medvetet denna inre resa. MĂ€nniskor som ger utrymme i sina liv för denna kontakt och utveckling – bĂ„de i form av egen tid men som ocksĂ„ vill utforska det tillsammans i olika former – stödcirklar, ceremonier, olika processer och metoder som hjĂ€lper oss att kommunicera, sluta fred med vĂ„ra sĂ„r och leva mer fullt ut. 

Hur uttrycker det sig konkret?

I dagslÀget, betyder det att jag vÀljer att ta hand om mitt inre och min energi först, innan jag försöker göra nÄgot annat under min dag. Det gör jag frÀmst för att vara mer i kontakt med mig sjÀlv och den större intelligensen som uttrycker sig som min intuition. 

Jag vÀljer att ge mig stunder sjÀlv, i tystnad, gÀrna ute under bar himmel, i skogen, vid sjön, pÄ en klippa, i trÀdgÄrden. 

Jag praktiserar yoga och meditation. Jag frĂ„gar mig vad ”Empowering Love – Deep Connection – Unify” skulle göra i olika situationer nĂ€r jag inte lĂ€ngre vet hur jag ska komma vidare. Jag öppnar för min intuition att nĂ„ mig. Jag övar att ta emot alla kĂ€nslor hur Ă€n svara de kan ibland kĂ€nnas att vara med. 

Jag gÄr olika kurser och seminarier som ger mig nya verktyg och nya perspektiv för att möta livet och möta andra. 

Och du, vad Àr det som fÄr lov att ge riktning i ditt liv?

Kommentera gÀrna och lev vÀl!

Hur svĂ„rt kan det vara…

…att sĂ€tta sig och göra de sakerna jag bestĂ€mde var mina nĂ€sta steg för att utveckla min verksamhet och ge mina gĂ„vor till vĂ€rlden? SĂ„ skriker en förtvivlad röst inom mig.

Senaste veckorna, hela marsmÄnaden och redan innan har varit mycket turbulenta och pÄfrestande tider för mig. Det pÄgÄr mycket, speciellt inombords men nÀrmast inget i den utÄtriktade verksamheten som ska bidra till mitt föda.

FrÄn mitten av februari uppslukades min energi mer och mer av att ordna min flytt och sedan i att göra mig hemma i en ny lÀgenhet. Men det gav ocksÄ ett bra tillfÀlle att sortera bort gamla brev, bilder, papper och Àgodelar som inte lÀngre ger mig sÄ mycket och sÄ vÀnda blad pÄ ett kapitel i livet. Det kÀndes gott att lÀtta pÄ bördan av allt jag samlat pÄ mig genom Ären. Det var visserligen tidskrÀvande men drivkraften att rensa var stor. Att titta pÄ alla dessa gamla saker vÀckte en hel del minnen och satt igÄng processer dÀr jag blev Ànnu mer medveten om hÀmmande mönster som fortfarande prÀglar mitt liv. Detta arbete Àr lÄngt ifrÄn klart!

Ja, det Àr en period dÀr mÄnga stormiga kÀnslor dyker upp i mötet med livet.

Under flyttperioden försÀmrades min mammas hÀlsotillstÄnd akut. Det ledde till mÄnga telefonsamtal för att stödja henne. Hon bor i Frankrike och jag hÀr i Sverige. Jag fokuserade pÄ att fÄ igÄng samtalet med mina bröder och lÀkare och myndigheter för att bÀttre förstÄ situationen och vad var och en kunde göra.
Under dessa veckor mötte jag bÄde rÀdslor för att inte ha en mamma lÀngre. Men jag kom ocksÄ i kontakt med min beslutsamhet och kraft för att reda ut det som pÄgick och förstÄ situationen och se vad gÄr att göra.

NÀr detta höll pÄ att redas ut, flammade en infektion i min framtand som jag bröt i augusti i en cykelolycka. Mycket kraft som gick Ät dÀr, mÄnga rÀdslor, famlandet i att söka vÀgar för att rÀdda tanden pÄ alternativa sÀtt utan att kunna veta om det kommer att rÀcka eller om jag utsÀtter min kropp till vÀrre. Mycket trötthet och betungande bieffekter av penicillinbehandlingen.

SÄ i allt detta har jag inte förmÄtt göra det jag hade bestÀmt mig för för att nÀrma mig mina professionella mÄl. All trötthet och den till synes oÀndliga mÀngd nya och gamla oavslutade hÀndelser som poppar upp i min vÀg till att bli mer av den jag verkligen Àr har stundtals lett mig till tvivlens avgrund, dÀr jag inte lÀngre alls tror att jag kommer att klara mig pÄ sikt. Detta med den starka kÀnslan att jag inte kommer att kunna vÀlja det gamla sÀttet att jobba har öppnat för desperation.

I veckan nÀr jag blev coachad, insÄg jag att det var min sÄrbarhet som knackade hÄrdare och hÄrdare för att fÄ finnas, att fÄ synas.
Om jag fortsĂ€tter att vilja bara göra det positiva utan att visa mina utmaningar och det jag betraktar som svagheter, finns risken att jag aldrig kommer komma i flow och komma ut till vĂ€rlden med det jag önskar ge – denna Empowering Love – för att det stora, det vackra och det modiga Ă€r inte hela min sanning. Dessa ljuvliga framgĂ„ngar och stunder föddes genom att möta mörka stunder, feghet och rĂ€dslor.



Och i min strÀvan i att leva mer autentiskt, vara mera av den jag verkligen Àr, vet jag att jag Àven behöver vÄga visa det som inte Àr sÄ vacker och lÀtt.
Men mitt försvarssystem Àr kraftfull, och mina rÀdslor stora. Inte vill jag stÄ Ànnu en gÄng hjÀlplöst grÄtande inför andra. Inte vill jag medge att det gÄr sÄ trögt att utveckla en verksamhet som bÄde bidrar till en bÀttre vÀrld och en egen försörjning.

Och ÀndÄ minns jag hur mycket hjÀlp och stöd att vÄga pröva mig fram jag fick nÀr den kraftfulla och enastÄende Debbie Warrener bröt ihop och visade sina tvivel pÄ sin förmÄga att lotsa gruppen i utforskning av det inre ledarskapet vi behöver för att Ästadkomma yttre förÀndring.
I stunden dÄ hon log dÀr och grÀt och starkt dömde sina kompetenser rördes jag djupt. Jag hade vitnat och upplevt hur hon mycket skickligt levererade kraftfulla insikter och hade skapat en trygg och mycket stödjande miljö för att utforska kulturens pÄverkan att hitta nya hÀlsosamma förhÄllningssÀtt.
Fast alla hennes uppenbara kvaliteter, hÀr drabbades hon av tvivel om sin duglighet och sina förmÄgor att leda detta arbete. Detta fick mig att kÀnna att hon var lika som mÀnniska jag sjÀlv var. Och om hon kunde leda och bidra till grupper sÄ kraftfullt och ÀndÄ hysa sÄ mycket sjÀlvtvivel, sÄ kunde jag ocksÄ vÄga mig att komma ut med det som fÄr mig att brinna utan att behöva vara en flÀckfri övermÀnsklig figur.

Jag vet sedan ett tag tillbaka att den Ànda vÀgen som kommer att ge mig tillgÄng till min kraft och fÄ den att lysa utÄt Àr att integrera mina inre processer i det jag ger till andra. Och i denna fysiska vÀrlden kommer ljuset med en del skuggor.

Och det fortsÀtter att gÄ trögt! NÄgra dagar till gick och texten har inte hittat sin slutliga form för att komma ut. Trötthet, förvirring, starka kÀnslor dÀr jag upplever att jag inte lÀngre vet riktningen. Det Àr som mycket som pÄgÄr pÄ insidan att det gamla sÀttet att vara, verka, leva tappar sin mening och jag fortfarande har ingen tydlig karta hur det nya sÀttet Àr.

SÄ jag vÀljer att publicera detta i en inte sÄ fullkomligt bearbetat tillstÄnd för att bryta mönstret och lÄta det imperfekta bli det perfekta: bÀttre ett steg lite snett framÄt Àn stagnation!

Kommentera gÀrna! Lev vÀl!


Nyfiken pÄ Debbies arbete, lÀs mer pÄ hennes hemsidan: